FLOW: Kan semaglutid skydda njurarna?
FLOW-studien följde personer med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom. Semaglutid minskade risken för allvarlig njurförsämring – så tydligt att studien avbröts i förtid.
Granskat av Markus Björkström, Specialistläkare i allmänmedicin
Publicerad
Övervikt och diabetes belastar inte bara hjärtat utan också njurarna. Kronisk njursjukdom är vanligt hos personer med typ 2-diabetes och kan i värsta fall leda till dialys. FLOW var den första stora studien som undersökte om ett GLP-1-läkemedel kan bromsa den utvecklingen.
Obs: FLOW är ingen viktstudie i första hand – men den visar att effekterna av den här läkemedelsgruppen sträcker sig långt bortom vågen.
Upplägget
Deltagarna hade typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom. De fick semaglutid 1 mg i veckan – den dos som används vid diabetes – eller placebo, utöver sin vanliga behandling.
- Mätte njursvikt, kraftig försämring av njurfunktion och död i njur- eller hjärtsjukdom
- Randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad
- Avbröts i förtid (oktober 2023) efter rekommendation från en oberoende säkerhetskommitté, eftersom nyttan var tydlig
Resultaten
Risken för det samlade utfallet – allvarlig njurförsämring eller död av njur- eller hjärtorsak – var 24 procent lägre med semaglutid. Njurfunktionen försämrades långsammare.
Studien visade också lägre risk för hjärt-kärlhändelser och för död av alla orsaker, vilket stämmer med resultaten från SELECT.
Njurfunktion, hjärta och överlevnad
Njurfunktionen (mätt som eGFR) sjönk långsammare med semaglutid – i genomsnitt 1,16 ml/min/1,73 m² mindre per år än med placebo. Det kan låta lite, men över många år kan det skjuta upp behovet av dialys.
Även allvarliga hjärt-kärlhändelser och död oavsett orsak minskade.
- eGFR-försämring: 1,16 ml/min/1,73 m² per år långsammare
- Allvarliga hjärt-kärlhändelser: 18 % lägre risk (HR 0,82)
- Död oavsett orsak: 20 % lägre risk (HR 0,80)
Relativ och absolut risk – vad betyder 24 procent?
”24 procent lägre risk” är en relativ siffra. I absoluta tal drabbades 18,7 procent i semaglutidgruppen av det samlade utfallet under cirka 3,4 år, mot 23,2 procent i placebogruppen.
Skillnaden är 4,5 procentenheter. Det innebär att ungefär 22 personer behöver behandlas i drygt tre år för att en allvarlig njur- eller hjärthändelse ska undvikas – en tydlig nytta, eftersom deltagarna hade hög risk från början.
- Semaglutid: 18,7 % fick en händelse
- Placebo: 23,2 % fick en händelse
- Absolut skillnad: 4,5 procentenheter (cirka 22 behandlade per undviken händelse)
Biverkningar
Allvarliga biverkningar var faktiskt något färre med semaglutid än med placebo: 49,6 procent mot 53,8 procent. Siffrorna är höga i båda grupperna eftersom deltagarna redan var sjuka.
13,2 procent avbröt behandlingen på grund av biverkningar, jämfört med 11,9 procent med placebo. Det tyder på att behandlingen tolererades väl även vid avancerad njursjukdom.
Begränsningar
Resultaten gäller personer med typ 2-diabetes och njursjukdom. Det går inte att säga säkert att samma skydd gäller personer med fetma utan diabetes – det behöver studeras vidare.
Det viktigaste i korthet
- ●24 % lägre risk för allvarliga njurhändelser eller död i njur-/hjärtsjukdom.
- ●Gällde personer med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom.
- ●Njurfunktionen försämrades långsammare och död oavsett orsak minskade med 20 %.
- ●Färre allvarliga biverkningar än med placebo.
- ●Dosen var 1 mg – lägre än vid fetmabehandling.
- ●Ytterligare ett tecken på nytta bortom viktnedgången.
Källa: Perkovic V, et al. Effects of Semaglutide on Chronic Kidney Disease in Patients with Type 2 Diabetes. N Engl J Med. 2024;391:109–121.