SUMMIT: Färre försämringar av hjärtsvikt med tirzepatid

Att patienter mår bättre är viktigt. Men minskar behandlingen också sjukhusinläggningar och dödsfall? Det var frågan i SUMMIT, som studerade tirzepatid vid hjärtsvikt med bevarad pumpförmåga och fetma.

Upplägget

Deltagarna fick tirzepatid upp till 15 mg i veckan eller placebo och följdes i ungefär två år.

• Två huvudmått: hjärtdöd eller försämrad hjärtsvikt, samt symtompoäng (KCCQ)
• Deltagare med BMI ≥ 30 och HFpEF
• Randomiserad och dubbelblind

Resultaten

Hjärtdöd eller försämrad hjärtsvikt inträffade hos 9,9 procent med tirzepatid mot 15,3 procent med placebo (hazard ratio 0,62) – en relativ riskminskning på 38 procent. Skillnaden drevs av färre försämringar av hjärtsvikten (8,0 mot 14,2 procent). För hjärtdöd sågs ingen säkerställd skillnad (2,2 mot 1,4 procent), men händelserna var mycket få.

• Primärt utfall: 9,9 % mot 15,3 % (HR 0,62)
• Försämrad hjärtsvikt: 8,0 % mot 14,2 % (HR 0,54)
• Hjärtdöd: 2,2 % mot 1,4 % – för få händelser för slutsatser

Relativ och absolut risk

38 procent låter mycket. I absoluta tal minskade risken med 5,4 procentenheter under cirka två år. Det betyder att ungefär 18–19 personer behöver behandlas i två år för att förhindra en allvarlig hjärtsviktshändelse eller hjärtdöd.

• Absolut riskminskning: 5,4 procentenheter
• NNT ≈ 18–19 under cirka 2 år

Symtom och vikt

Efter ett år hade symtompoängen (KCCQ, 0–100) ökat med 19,5 poäng med tirzepatid mot 12,7 poäng med placebo – en skillnad på 6,9 poäng. Vikten minskade med 15,7 procent mot 2,2 procent.

• KCCQ: +19,5 mot +12,7 poäng (skillnad +6,9)
• Viktnedgång vid 52 veckor: −15,7 % mot −2,2 %

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna var illamående, diarré och förstoppning. 6,3 procent avbröt behandlingen på grund av biverkningar, mot 1,4 procent med placebo.

Begränsningar

Antalet dödsfall var få, så studien kan inte säga om tirzepatid minskar dödligheten. Studien var också förhållandevis liten för att mäta hårda utfall.